Uppe mitt i natten
Jag tycker att jag har varit ganska bra på att ta seden dit jag har kommit under min Kinavistelse. Jag är blek som ett spöke, äter varenda mål mat med pinnar (även hemma!) och sover på min stenhårda säng. Nu var det dax för en ny prövning..
Mina kollegor brukar dricka "morning tea" nästan varje helg, och den här lördagen skulle jag följa med. De valde en restaurang vackert belägen vid ett litet berg och en sjö och jag tyckte det lät som en avslappnande förmiddag, att sitta och äta kinesisk frukost, dricka te och njuta av naturen. Då kom första chocken. "Vi åker klockan sju!" På morgonen!! Efter det skulle restaurangen tydligen bli proppfull. Jag grymtade lite över att det var okristligt tidigt, men det fanns ingen barmhärtighet att hämta. Bara att bita ihop och ställa klockan.
Vacker frukostutsikt. Känslan av tystnad bedrar.
Jag måste ha förträngt att tystnad inte existerar i detta land. Kl 7 en lördag var det ett vimmel av folk på stan, lokalbussen var proppfull och trafiken i full gång. Min tysta fina frukost liknade mera en stimmig middagstillställning, vilket inte riktigt passade mitt morgonhumör. Omgivningen var vacker och maten var god, men jag hade varit en socialare frukostkompis några timmar senare. Mina kollegor tyckte det var högst onormalt att vara trött kl 7 en lördag morgon och försökte gräva i anledningen till att jag sov så dåligt. Jag har sovit bra, sa jag. Men kort!
Frukostbrickan. Ingen filmjölk här inte. Och jag vet, jag ser inte så
trött ut just här. Skenet bedrar.
Klockan 10 var jag hemma igen efter att ha hunnit med långfrukost, matat guldfiskar och varit i mataffären. Mycket effektivt, eller hur! Väldigt praktiskt att statliga CCTV visar OS på en massa kanaler så att det fanns något att somna i soffan framför. :o)
I Kina är det inte bara människorna som är många.
