Tre månader!
Idag är har jag varit här i exakt tre månader. Tre månader! Det är helt galet. Klyshigt värre, men det har gått så otroligt fort! Samtidigt har jag hunnit med att göra fantastiskt mycket skoj, men det brukar ju hänga ihop det där.
Tre månader betyder också snart dax för hemresa. Jag jobbar två veckor till, och sen får jag min fyra veckors sommarsemester! Weee!
Det är minst sagt blandade känslor nu när tiden rinner ut. Dels har jag separationsångest och vill inte lämna det spännande och intressanta livet här borta, men samtidigt ska det bli fantastiskt skönt att komma hem också, träffa alla igen och kunna göra allt sånt som man inte kan göra här. Jag vill vara överallt samtidigt, varför går inte det!! :o)
I helgen var jag i Hong Kong för sista gången innan flygresan hem 16 okt. Farväl kära civilisation! Hong Kong är närmaste stället där jag kan hitta kläder och skor som passar (nåja, oftast iallafall), där jag kan läsa på förpackningarna vad mat och hygienprodukter innehåller, där ingen stirrar på mig (det är snarare jag som stirrar på alla västerlänningar!) och där jag kan hitta böcker och tidningar på engelska. Det är nog faktiskt de sakerna jag saknar mest i Xinhui. Och just det, jag ville klippa håret också. Ett typsikt kinesiskt hår är så extremt olikt mitt skandinaviska som det nånsin kan bli, så HK kändes som det enda trygga alternativet. Och jodå, min kinesiska frisör Co gjorde ett utmärkt jobb (fast till svenskt pris tyvärr).
En liten del av shoppingcentrat vid Times Square. Jag måste
erkänna att alla överdimensionerade, underkylda shopping-
palats börjar stå mig lite upp i halsen nu. Det går att tröttna.
Som grädde på sushin så fick jag även denna gång sällskap! Jonas som är i Shanghai har samma visumstrul som jag och måste ut ur landet en gång i månaden. Perfekt för mig. Jag skötte min låååånga shoppinglista på dagarna och så strålade vi samman på restaurangerna och barerna på kvällen. Mycket bra upplägg, och jag somnade som en äkta kines på båten hem i söndags kväll.
Cavern, ett favoritställe till på listan!
På båten på väg hem. Co gav sig på maratonjobbet att föna mitt hår rakt.
Det var spikrakt när jag lämnade salongen, men sakta men säkert lockade
det upp sig igen. Kul försök iallafall. :o)
Tre månader betyder också snart dax för hemresa. Jag jobbar två veckor till, och sen får jag min fyra veckors sommarsemester! Weee!
Det är minst sagt blandade känslor nu när tiden rinner ut. Dels har jag separationsångest och vill inte lämna det spännande och intressanta livet här borta, men samtidigt ska det bli fantastiskt skönt att komma hem också, träffa alla igen och kunna göra allt sånt som man inte kan göra här. Jag vill vara överallt samtidigt, varför går inte det!! :o)
I helgen var jag i Hong Kong för sista gången innan flygresan hem 16 okt. Farväl kära civilisation! Hong Kong är närmaste stället där jag kan hitta kläder och skor som passar (nåja, oftast iallafall), där jag kan läsa på förpackningarna vad mat och hygienprodukter innehåller, där ingen stirrar på mig (det är snarare jag som stirrar på alla västerlänningar!) och där jag kan hitta böcker och tidningar på engelska. Det är nog faktiskt de sakerna jag saknar mest i Xinhui. Och just det, jag ville klippa håret också. Ett typsikt kinesiskt hår är så extremt olikt mitt skandinaviska som det nånsin kan bli, så HK kändes som det enda trygga alternativet. Och jodå, min kinesiska frisör Co gjorde ett utmärkt jobb (fast till svenskt pris tyvärr).
En liten del av shoppingcentrat vid Times Square. Jag måste
erkänna att alla överdimensionerade, underkylda shopping-
palats börjar stå mig lite upp i halsen nu. Det går att tröttna.
Som grädde på sushin så fick jag även denna gång sällskap! Jonas som är i Shanghai har samma visumstrul som jag och måste ut ur landet en gång i månaden. Perfekt för mig. Jag skötte min låååånga shoppinglista på dagarna och så strålade vi samman på restaurangerna och barerna på kvällen. Mycket bra upplägg, och jag somnade som en äkta kines på båten hem i söndags kväll.
Cavern, ett favoritställe till på listan!
På båten på väg hem. Co gav sig på maratonjobbet att föna mitt hår rakt.
Det var spikrakt när jag lämnade salongen, men sakta men säkert lockade
det upp sig igen. Kul försök iallafall. :o)
Kommentarer
Trackback
