Lunch med Mao
Till att börja med en väderleksrapport. Nu regnar det igen, det har inte varit uppehåll sedan tidigt i morse. På TV:n igårkväll såg jag rapporter om kraftiga översvämningar runt floderna inte långt härifrån. Vi åkte buss från Shenzhen till Xinhui idag utan problem, så det verkar som om jag har klarat mig från de värst drabbade ställena. Om än lite våt om fötterna, så är allt alltså bra med mig!
Kategori "Tecken att plugga in": Busskylt, "Shenzhen till Xinhui"
Idag åt vi lunch på en Hanun-restaurang i Shenzhen. Hanun är namnet på Maos hemprovins, och till hans ära var lokalen dekorerad med flera av hans porträtt. Jag fick ett av dem precis mitt emot mig, och jag kan inte säga annat att det kändes ganska olustigt.
Mao mitt i maten
Maten från Hunan är känd för att vara väldigt stark, och även om mina kollegor ansträngde sig för att beställa in snälla saker så brände det bra på tungan. Den kantonesiska maten är mycket mildare, och jag sa diplomatiskt att jag nog föredrar den. En av killarna utbrast då: "Kantoneser är galna! Det enda i luften de inte äter är flygplan, och det enda på marken de inte äter är bord!." Ja, haha, han har en poäng, det är i de här södra delarna av Kina som man bl.a. äter hund. Jag har inte provat det ännu. Iallafall inte vad jag vet om.
Maos favoriträtt var för övrigt kokt fläsk med ca 90% svål. Yummi!
Förresten, senast jag var i Kina så bedömde min ärliga jobbarkompis Win min äta-med-pinnar-teknik till i nivå med en 3-årings. Efter två veckor utan gaffel har jag nu höjt mig till 10-åringarna! *Stolt*
Visst är det jobbigt när man sitter i en taxi och glömmer bort vilken veckodag det är? Shenzhenborna har kommit på lösningen!
xingqier = "vecko-två", alltså tisdag!
Bara att byta nackskyddsöverdrag på morgonen innan man kör iväg. Smidigt, va? :o)
Trafiken i Shenzhen kändes förresten annorlunda mot den i Xinhui då det knappt fanns några motorcyklar! Bilarna körde i och för sig fortfarande som galningar, men i Xinhui finns så otroligt många motorcyklar att kaoset där mångdubblas. Taxibilarna hade dessutom säkerhetsbälte! Det är lycka för en svensk.
