Total förvirring
Är jag verkligen i Kina? Eller i Portugal? I Las Vegas? Eller England? Eller Tyskland? Nää... sluta nu!
Jag landade i en stad med alla skyltar skrivna på kinesiska och portugisiska, med gigantiska kasinokomplex, vänstertrafik och egen valuta. Dessutom fick jag tag i en kinesisk taxichaffis som pratade flytande tyska. Det är klart man blir förvirrad!
Macau är en underlig plats. Beläget 7 mil väst om Hong Kong är denna f.d. portugisiska koloni bara en liten by i kinesiska mått mätt. Här bor ca en halv miljon invånare, vilket är mindre än lilla Xinhui. Men Macau har desto flera turister.
Precis som Hong Kong som överlämnades från England till Kina år 1997 så lämnades Macau över från Portugal 1999. Båda två räknas nu som särskilda administrativa regioner (SAR) inom Kina, med bland annat egna visumregler. Som svensk behöver jag inget visum för att åka till HK eller Macau (men däremot för resten av Kina). För mina kinesiska kollegor är det värre, de flesta "fastlandskineser" har svårt att få visum till dessa regioner. De flesta i Xinhui har aldrig sett vare sig Hong Kong eller Macau.
Vy över Macau. Stora casinokomplex och väldigt mycket byggkranar.
Macau är stolt över främst två saker; rätten att driva kasinospel samt sina gamla portugisiska byggnader. Eftersom det är roligt att kopiera håller man nu på att utveckla Macau till en kopia av Las Vegas. Jag har aldrig varit i originalet, men har hört från säkra källor att de är på god väg att lyckas. För att sedan gå om.
Vad gäller de gamla byggnaderna så har de bevarat fler än vad Hong Kong har gjort. Visst, det är nog inte så svårt. Hong Kong har i princip inget gammalt kvar. Jag gick en vandring i Macau-hettan och det jag hittade var inte jättemycket att hänga i julgranen. Kan det vara så att jag är litegrann bortskämd med just gamla hus..?
Torget mitt i stan. Portugisiska hus framför typiskt kinesiska gränder.
Grand Lisboa till höger. Där spelade jag bort en hundring på Black Jack.
Kontraster har sin charm ändå. Här utövar ett gäng pensionärer sin
morgon-taichi på ett torg inklämt mellan kasinokomplexen.
Jag spenderade mindre än ett dygn i Macau och kände ganska snabbt att det räckte. Hit åker turisterna för att spelandets skull. Det är sevärt om man har vägarna förbi, men så värst trevlig som stad var den inte.
Jag landade i en stad med alla skyltar skrivna på kinesiska och portugisiska, med gigantiska kasinokomplex, vänstertrafik och egen valuta. Dessutom fick jag tag i en kinesisk taxichaffis som pratade flytande tyska. Det är klart man blir förvirrad!
Macau är en underlig plats. Beläget 7 mil väst om Hong Kong är denna f.d. portugisiska koloni bara en liten by i kinesiska mått mätt. Här bor ca en halv miljon invånare, vilket är mindre än lilla Xinhui. Men Macau har desto flera turister.
Precis som Hong Kong som överlämnades från England till Kina år 1997 så lämnades Macau över från Portugal 1999. Båda två räknas nu som särskilda administrativa regioner (SAR) inom Kina, med bland annat egna visumregler. Som svensk behöver jag inget visum för att åka till HK eller Macau (men däremot för resten av Kina). För mina kinesiska kollegor är det värre, de flesta "fastlandskineser" har svårt att få visum till dessa regioner. De flesta i Xinhui har aldrig sett vare sig Hong Kong eller Macau.
Vy över Macau. Stora casinokomplex och väldigt mycket byggkranar.
Macau är stolt över främst två saker; rätten att driva kasinospel samt sina gamla portugisiska byggnader. Eftersom det är roligt att kopiera håller man nu på att utveckla Macau till en kopia av Las Vegas. Jag har aldrig varit i originalet, men har hört från säkra källor att de är på god väg att lyckas. För att sedan gå om.
Vad gäller de gamla byggnaderna så har de bevarat fler än vad Hong Kong har gjort. Visst, det är nog inte så svårt. Hong Kong har i princip inget gammalt kvar. Jag gick en vandring i Macau-hettan och det jag hittade var inte jättemycket att hänga i julgranen. Kan det vara så att jag är litegrann bortskämd med just gamla hus..?
Torget mitt i stan. Portugisiska hus framför typiskt kinesiska gränder.
Grand Lisboa till höger. Där spelade jag bort en hundring på Black Jack.
Kontraster har sin charm ändå. Här utövar ett gäng pensionärer sin
morgon-taichi på ett torg inklämt mellan kasinokomplexen.
Jag spenderade mindre än ett dygn i Macau och kände ganska snabbt att det räckte. Hit åker turisterna för att spelandets skull. Det är sevärt om man har vägarna förbi, men så värst trevlig som stad var den inte.
Kommentarer
Trackback
