Mahjong
Det finns spel som håller människor uppe hela nätter, som är elakt beroendeframkallande och där pengarna ibland kan rulla snabbare än man önskar. Hemma är det poker. I Kina är det Majiang , eller Mahjong som det kallas i väst. Jag har sett folk spela det i parker, på trottoarer och på caféer, och det är klart man blir nyfiken. När jag frågade på jobbet så visade det sig att vi minsann har några riktigt inbitna spelare där, som direkt antog utmaningen att lära upp utlänningen! Sagt och gjort, igårkväll var det premiärdax!
Spelbrickorna, det finns totalt fyra av varje sort. Vackra va?
Ett mahjongspel består av 136 tjocka brickor (ibland fler) med symboler på, och alla spelare får 13 egna att förfoga över. Grundidén är som i de flesta populära spel ganska enkel, det gäller att byta en bricka åt gången tills man har grupperat brickorna enligt speciella regler. Spelet bygger mycket på skicklighet, men har man inte turen på sin sida så är det kört ändå. Får man som nybörjare bara ordentligt med tid att tänka så kan man nog hålla sig flytande, men när dessa spelrävar sätter igång... jiises! Jag hann inte ens registrera symbolen på brickan förrän de hade gjort sina taktiska beslut. Som tur var hade jag en lärare och coach, Alan. Det visade sig att hans skicklighet och min nybörjartur var en match made in heaven. Vi sopade banan, milt uttryckt! Hihi, riktigt roligt var det! Snacket går nu på jobbet och jag är rädd för att grabbarna smider planer för att få tillbaka både pengar och stolthet. Risken är ganska stor att de lyckas. Med råge.
I full gång. I begynnelsen var brickorna gjorda av vacker bambu. Nuförtiden
använder man en ful hårdplast. Synd. Bordet är helautomatiskt, man skyfflar
ner brickorna i ett hål i mitten och efter en stund kommer de upp, blandade
och färdiga på fina rader vid varje spelare. Fantastiskt. En uppfinning från
Japan, vilket kineserna inte gärna talar högt om.
